Reflektion

Skulle jag vara bra på att skriva skulle jag skriva en liten bok med titeln Reflektion.

Ladornas landskap

Mellan Kristinestad och Vasa finns det hundra tals lador. Jag upphör inte att fascineras av dem. Funderar på vilka som byggt dem, hur de används, allt vad som hänt i anslutning till dem. Nu används de knappt mer men som står kvar som något slags monument över en gången tid.Denna, på fotot, kollar jag alltid litet speciellt för den fick sig ett ansiktslyft för några år sedan. I motsats till många andra lador står den rätt ensam på Yttermarkslätten.

GLAD IDAG...

Idag är jag riktigt nöjd över att jag på sensommaren vågade ta steget ut och byta arbetsuppgifter! Hade haft samma arbetsgivare i tjugotvå år (22) och de senaste två åren var mycket sega. Nu har jag möjligheten att som idag träffa underbara 9-10 åringar och få ta del av deras värld. Häftigt!

En båt, ett hav och fyra människor

För någon vecka sedan åkte jag med RG-line till Umeå. Hade hört mycket om den färjan, mest negativt. Det var en vacker fredag morgon och litet folk i rörelse. Några ryska chaufförer såg jag i hamnen. Hittade ett litet kabinett i anslutning till kafeterian. Där satt vi fyra människor i fyra timmar. En ung flicka med dator. Hon tittade på film hela resan och varken åt eller drack. En gång satt hon ett tuggummi i munnen. En äldre kvinna med en liten hund. På basen av ett telefonsamtal hon gjorde kunde jag dra slutsaten att hunden var en tik som varit på friarresa till Vörå. Och bra hade det gått.Kvinnan såg fram emot fina friska valpar med finskt blod. Hela resan satt kvinnan och stickade små gula tossor. Till valparna? Till barnbarnen? Den tredje personen var mera diffus. Han läste tidningar, finska och svenska, drack åtskilliga koppar kaffe och gav ett mera rastlöst intryck. Själv tog jag också fram datorn och fick en hel del gjort. Liksom Mr Rastlös drack jag också en del kaffe. Men det var förunderligt lugnt, ja nästan fridfullt, i det där kabinettet. Där satt vi fyra för varandra främmande människor och delade resan och tiden tillsammans utan att tilltala varandra. En slags tyst gemenskap ändå.

Före detta datum utgått

Jag är inte det minsta intresserad av shopping men tycker om att besöka loppmarknander, torg , saluhallar och dylika platser. Den stora saluhallen i Aten, en liknande i Budapest och de turkiska marknaderna är värda ett beök, åtminstone för människornas, myllrets, dofternas, sorlets, upplevelsens skull. Detta lockande skyltfönster mötte jag dock i grannstaden Kaskö idag.

Utrensning

Under dessa heta sommardagar har det blivit att slappa en hel del. Böcker kan vara en bra metod att varva ner, slappna av och glömma arbete och andra måsten. Senaste vecka läste jag Sofi Oksanens bok Utrensning. Jag hade inte så stora förväntningar för det har ofta hänt mig att prisbelönade böcker, böcker som kritikerna rosat och höjt till skyarna, har jag inte alls förstått mig på eller förstått hur de kunnat nå sådan framgång. Nämnas kan t.ex Alakoskis Svinalängorna. Men Oksanens bok Utrensning var nog något i särklass, en bok som gav många tankar. En berättelse som berörde mig på djupet.En bok jag gärna återvänder till. Läs den!

Skenet bedrar

En dag i början på veckan dök denna vägg oplanerat upp framför mig. Arabia läste jag. Hela området och fabriksfasaderna fick mig att tänka på gamla kaffekoppar och porslin gjorda på 1950-60 talet. I tanken fick fantasin ett enormt stort utrymme, ni skulle bara veta! Starx efter hörde jag att bakom fabriksfasaden fanns ett Arabiamuseum. Följande dag släpade jag litet motvilligt maken med mig dit. Tänkte riktigt insupa den gamla fabriksatmosfären, dricka Presidentkaffe ur gamla kaffekoppar och kanske se någon arbetare framför brännugnen. Ungefär så tänkte jag. Bakom denna vackra fasad fanns hypermoderna lokaliteter i glas och betong. I sjätte våningen fanns konstindustriella högskolan vilken naturligtvis satt sin prägel på hela byggnaden. I museingången vände vi. "Allt är inte vad det ser ut att vara" fick jag åter lära mig. Nog för att jag visste det redan men "förpackningen" gjorde mig grundlurad. Som att köpa gisen i säcken.