Reflektion

Skulle jag vara bra på att skriva skulle jag skriva en liten bok med titeln Reflektion.

Ladornas landskap

Mellan Kristinestad och Vasa finns det hundra tals lador. Jag upphör inte att fascineras av dem. Funderar på vilka som byggt dem, hur de används, allt vad som hänt i anslutning till dem. Nu används de knappt mer men som står kvar som något slags monument över en gången tid.Denna, på fotot, kollar jag alltid litet speciellt för den fick sig ett ansiktslyft för några år sedan. I motsats till många andra lador står den rätt ensam på Yttermarkslätten.

GLAD IDAG...

Idag är jag riktigt nöjd över att jag på sensommaren vågade ta steget ut och byta arbetsuppgifter! Hade haft samma arbetsgivare i tjugotvå år (22) och de senaste två åren var mycket sega. Nu har jag möjligheten att som idag träffa underbara 9-10 åringar och få ta del av deras värld. Häftigt!

En båt, ett hav och fyra människor

För någon vecka sedan åkte jag med RG-line till Umeå. Hade hört mycket om den färjan, mest negativt. Det var en vacker fredag morgon och litet folk i rörelse. Några ryska chaufförer såg jag i hamnen. Hittade ett litet kabinett i anslutning till kafeterian. Där satt vi fyra människor i fyra timmar. En ung flicka med dator. Hon tittade på film hela resan och varken åt eller drack. En gång satt hon ett tuggummi i munnen. En äldre kvinna med en liten hund. På basen av ett telefonsamtal hon gjorde kunde jag dra slutsaten att hunden var en tik som varit på friarresa till Vörå. Och bra hade det gått.Kvinnan såg fram emot fina friska valpar med finskt blod. Hela resan satt kvinnan och stickade små gula tossor. Till valparna? Till barnbarnen? Den tredje personen var mera diffus. Han läste tidningar, finska och svenska, drack åtskilliga koppar kaffe och gav ett mera rastlöst intryck. Själv tog jag också fram datorn och fick en hel del gjort. Liksom Mr Rastlös drack jag också en del kaffe. Men det var förunderligt lugnt, ja nästan fridfullt, i det där kabinettet. Där satt vi fyra för varandra främmande människor och delade resan och tiden tillsammans utan att tilltala varandra. En slags tyst gemenskap ändå.

Före detta datum utgått

Jag är inte det minsta intresserad av shopping men tycker om att besöka loppmarknander, torg , saluhallar och dylika platser. Den stora saluhallen i Aten, en liknande i Budapest och de turkiska marknaderna är värda ett beök, åtminstone för människornas, myllrets, dofternas, sorlets, upplevelsens skull. Detta lockande skyltfönster mötte jag dock i grannstaden Kaskö idag.

Utrensning

Under dessa heta sommardagar har det blivit att slappa en hel del. Böcker kan vara en bra metod att varva ner, slappna av och glömma arbete och andra måsten. Senaste vecka läste jag Sofi Oksanens bok Utrensning. Jag hade inte så stora förväntningar för det har ofta hänt mig att prisbelönade böcker, böcker som kritikerna rosat och höjt till skyarna, har jag inte alls förstått mig på eller förstått hur de kunnat nå sådan framgång. Nämnas kan t.ex Alakoskis Svinalängorna. Men Oksanens bok Utrensning var nog något i särklass, en bok som gav många tankar. En berättelse som berörde mig på djupet.En bok jag gärna återvänder till. Läs den!

Skenet bedrar

En dag i början på veckan dök denna vägg oplanerat upp framför mig. Arabia läste jag. Hela området och fabriksfasaderna fick mig att tänka på gamla kaffekoppar och porslin gjorda på 1950-60 talet. I tanken fick fantasin ett enormt stort utrymme, ni skulle bara veta! Starx efter hörde jag att bakom fabriksfasaden fanns ett Arabiamuseum. Följande dag släpade jag litet motvilligt maken med mig dit. Tänkte riktigt insupa den gamla fabriksatmosfären, dricka Presidentkaffe ur gamla kaffekoppar och kanske se någon arbetare framför brännugnen. Ungefär så tänkte jag. Bakom denna vackra fasad fanns hypermoderna lokaliteter i glas och betong. I sjätte våningen fanns konstindustriella högskolan vilken naturligtvis satt sin prägel på hela byggnaden. I museingången vände vi. "Allt är inte vad det ser ut att vara" fick jag åter lära mig. Nog för att jag visste det redan men "förpackningen" gjorde mig grundlurad. Som att köpa gisen i säcken.

Kanonviken

Fotot från Kanonviken i K:stad tog jag i fjol. Kanonviken är en omtyckt plats bland såväl unga som gamla. Bland alla de människor som inte har ett eget sommarställe är platsen guld värd. Det finns inte heller längre så många sk.allmänna platser invid havet som är öppet för allmänheten.Vindmölleprojektet, i den enorma utsträckning, som det nu planeras kommer att innebära att att naturen och miljön aldrig mera blir sig lik. I stället för vackra berg och stormigt hav får vi en betongpark att betrakta. Se på horisonten på fotot. Föreställs dig enorma betongklossar i stället för en oändlig horisont.Men, det är kanske så majoriteten i Kristinestad vill ha det?

Morsdagsfunderingar

Så här på morsdag kan jag inte låta bli att citera Khalil Gibran;" Dina barn tillhör dig inte. De är söner och döttrar av själva livets längtan"

Hemslöjdsföreningen

Blev vald till ordförande för Kristinestadsnejdens Hemslöjdsförening i går kväll. Måste nu begrunda detta.

Valborg

Eftersom maken är en smula rörelsehandikappad för tillfället har vi , i likhet med andra äldre par( ha ha) ,varit ute och gjort kortare bilutfärder under veckoslutet. Fotot från Kilen är stämningsfullt tycker jag. Ett foto att vila i.

Dimmigt

Jag vill slutföra ett arbete. Anar slutdestinationen men är oförmögen att se riktningen. Ser bara stenbumlingar som hinder i min väg. Är otålig och vill ut till sjöss. Saknar sjökort och blir stående på land. Tröstar mig med att dimman alltid lättar. Det har den åtmistone gjort förr.

Gustavsborg

Satt här en stund i kväll för att vila, tänka och minnas. Sommaren 1980 arbetade jag ett stenkast härifrån, på barnpsykiatriska polikliniken. Känns som länge sedan , och det är det ju också! Tänk vad mycket som hänt inom psykiatrin sedan dess, ja inom hela sjukvården. Vårt eget sjukhus , Bottenhavets sjukhus, finns knappt mera. Bara skalet av det finns kvar samt några små verksamhetspunkter, bl.a. min egen, psykiatrin. Denna vår eller försommar borde beslutas vad som skall ske med sjuhusfastigheten. Många i Kristinestadsfullmäktige önskar köpa fastigheten. Själv är jag mycket mycket skeptisk till ett köp. Har varken sett verksamhets- eller ekonomisk plan för ett dylikt köp.Och ingen vet i vilket skick byggnaden är! I mitten på maj ges vi presentation över planer.

Byggnaden på fotot föreställer Gustavsborgs dambad. Den anrika bygganden brann ner för något år sedan men är nu återuppbyggd, och återställd med graffiti som sig bör på ett utebad!

Möte

April tycks vara mötenas tid. Har många möten på agendan just nu. Vktiga och mindre viktiga. Planerade och välförberdda möten och så sådana som kanske inte är så planerade och strukturerade.

Beslöt för en stund sedan att hoppa över ett möte i morgon bitti. Det känns skönt när jag kom till det beslutet. Har tänkt på det hela dagen. I stället kan jag unna mig en hel timme i simhallen, njuta av morgonkaffet och få undan en del skirvarbeten på arbetet.

I morse stod jag inför ett oplanerat överraskande möte. Kolla på fotot!

Lördagsfunderingar

Min vana trogen inledde jag lördagen med att vara på Hemslöjdsgården ett par timmar. Allt material ,alla färger och hela miljön där är väldigt inspirerande för mig. Började med en ny matta idag.Planeringen, att låta sig inspireras av det material och de färger jag har är alltid litet speciellt. Sedan är själva vävningen väldigt meditativ. Jag väver o väver och tankarna far hit och dit. Ofta kommer dyker andra kreativa ideer upp. Som idag, då jag blev inspirerad att fortsätta hemma med en annan uppgift som legat och väntat på mig. Medan jag vävde fick jag nästan dispositionen klar.Hade tänkt ta en långpromenad på eftermiddagen. Också det är mycket meditativt. Men nu snöar det faktiskt!

Möte

I går kväll hade vi möte med vård-och omsorgsnämnden. Det var, enligt mig, ett bra möte. Det känns att det är förändringens tid och att den nya vård-och omsorgsdirektören får saker att hända. Stämningen i gruppen är god och vi besitter faktiskt också en hel del kunskaper och ideer. Nu gav nämnden grönt ljus för både inrättande av en psykolog- samt en barnomsorgschefs tjänst. Skall bli intressant att se om båda går igenom i styrelsen sen. Det förebyggande arbetet har varit helt åsidosatt i många herrans år, speciellt på barn-familjesidan! hoppas att något börjar hända nu! Viljan och motovationen verkar finnas. Vi har satsat på äldreomsorgen, nu är det barnens och familjernas tur. På Åldersro föreslogs inrättas ordinarie anstaltsbiträden i ställlet för att anställa genom sysselsättningsstöd. Alltså en del ekonomiska satsningar nu som ger insbesparingar på sikt. ( idag kostar en undersökningsperiod på barnpsykiatriska avdelningen i Vasa 28.00 euro/barn)

3 t /3 kaffe/ 3 sid.

Tre koppar kaffe och tre timmars arbete vid datorn. Tack till den sovande familjen som låtit mig arbeta ostört vid datorn. Sov gärna tre timmar till!

Riksväg 8 / 8.4

Det har blivit många resor mellan Lappfjärd och Vasa i vinter. Men jag har lärt mig att uppskatta tiden jag färdas på Riksottan.Jag får tid att umgås med mig själv, reflektera över dagen som gått, kanske planera för morgondagen. Jag brukar ringa samtal som annars inte vill bli av, ibland hittar jag något bra att lyssna på i radion. Ofta tycker jag att jag kan få rätt bra ideer angående något jag gått och funderat på. Ibland går resan rätt fort( alltså på tok för fort). Ibland tar det längre tid , som idag, när jag lät långtradaren framför mig bestämma farten.

Saknad

Det är med ett visst vemod och saknad jag ser på detta foto.Fälten, åkrarna som helt nyligen var täckta av snö är nu svarta och leriga.Färgern på himlen är aldrig så fängslande som i mars , för att inte tala om när den reflekteras mot snön.Men visst var det härligt på lördag eftermiddag när jag satt ute i solen med dottern och njöt av vårsolen. I morse tog jag , Mia och min 4bente vän en långpromenad i skogen. Vägen som för en vecka sedan var isig och hal var nu mjuk och lerig.Det luktade vår i skogen och trots min vårtrötthet bestämde jag mig för "gilla läget".

Begränsningar

Det som jag inte gillar med den här bloggen är att den är rätt begränsad. Skulle vilja leka mera med mina foton men det är ju möjligt att endast publicera ett foto/inlägg. Det är ju bergränsande i allra högsta grad!

MIna vinterbadarvänner

Ännu bara +2 grader i havet! Men sköönt, verkligen avkopplande! Eller hur, F o F?

Ha en bra dag!

"Hoppas att Du får en bra dag" sade radiorösten i morse när jag startade och åkte iväg till Vasa. Riksottan var i bra skick. Torr och fin.Det var en njutning att möta dagen och morgonljuset. Det är märkligt detta marsljus. Jag dras till det. Det är vackert både på kvällen och på morgonen.Har svårt att sova. Sover alldeles för litet och alltid i mars kommer en trötthet och liksom överväldigar mig. Jag kan inte värja mig emot den. Jag kan inte förebygga den. Det förbaskade marsljuset!

Annorlunda morgonmöte

I morse när jag efter morgonsimningen tog vägen via Skrattnäs till Närpes stod dessa vid vägen occh betraktade trafiken. De står alltid där. Betraktande. Funderande.Jag steg ur bilen en stund och andades in morgonluften. När jag tog ett steg närmare dem vände de mig baken och gick in mot skogen igen.

Soldater minns

"Städar" bland mina sparade foton och hittar detta foto föreställande två av mina tre kära män; modell -24 och modell -87. Utanför Soldathemmet delar de krigsupplevelser och soldatminnen. Den äldre från den korta tiden I Dragsvik före han fortsatte sin tjänstgöring i fortsättingskriget, den yngre från några sommarveckor bland andra rekryter. Efter kaffet kontrollerar vi om det hål finns kvar i gallret där min far tillsammans med sin kamrat kröp ut om kvällarna för att gå på dans i Ekenäs. Hålet fanns inte kvar, men nog gallret och alla minnen.

Också för mig är det ett vackert minne att ha delat denna dag med dessa män och deras minnen.

Söndagmorgon

Sol.-grader.vindstilla.alla andra sover.det betyder långpromenad med min 4bente vän.

Vilse

Det händer att man går vilse, både i arbetslivet och på den privata fronten. Då kan det vara bra att stanna upp och fundera vart man är på väg, vad man vill.

Bakom den våta bilrutan skymtar faktiskt ett stoppmärke i dimman. Det betyder att jag drar ner farten, kör vidare, men med en annan växel.

Fotot togs 18.3 på Riks8.

Förmiddag i mars

16 mars. Snöyra ute.Det är tyst i huset. Abi-dottern sover antagligen. Familjens manliga medlemmar har för länge sedan farit till sina arbeten. Själv har jag suttit ett par timmar och skrivit på ett studiearbete. Känner att det är dags att göra något annat nu.Vädret ute är tyvärr inte lockande alls. Mars skall ju vara sol och långpromenader. Sedan många år tillbaka har jag alltid min vintersemester i mars.
Hanna S Backman hade en tänkvärd artikel i gårdagens VBL med rubriken Rent samvete eller ren stress. Hon frågade bl.a.vem som myntat uttrycket att det viktigaste är att göra sitt bästa."Det står helt utan logik, för både bra,bättre coh bäst kan bli bättre", säger hon. "Det är en cirkel som inte tar slut innan den klipps av". Hmmm... artikeln väcker tankar speciellt som jag själv den senaste tiden använt uttrycket i samtal med studentskrivande dotter. Om man gjot sitt bästa för dagen varför är man då inte nöjd, får man vara nöjd? Måste allt alltid bli bättre?

I mitt eget skrivande idag blev det inte så bra som jag önskade. Mina tankar fick ingen klar struktur. Men det får duga! För dagen är jag nöjd. Nu väntar mera praktiska utmaningar!

Längs riksväg 8 på internationella kvinnodagen

Ljuset denna marsdag samt min nya ovana att fotografera samtidigt som jag kör resulterade i detta foto. Någon dag skall jag räkna dem alla. Ladorna mellan Vasa o Kristinestad.

Lördag i mars

Jag har sagt det förut. Jag säger det igen; mars är en otroligt fin månad. Det är inte riktigt vinter, inte heller vår. Mars är liksom ett uttryck för vårens tvekan. Mars är kalla nätter, frostiga morgnar och ofta soliga eftermiddagar. Idag var det ännu en solig vinterdag efter en riktigt kall natt. Snön ligger ännu djup i skogen och skidspåren kan inte vara bättre! Tack till dagens skidsällskap. Med trevligt sällskap, varm o kall saft orkar man hur långt som helst.

KASAM o LIVET

Livet är likt en flod. Ingen av oss går säkert på dess stränder. Det finns också bifloder , en del går till lugnare vatten, andra till farliga vatten och virvelströmmar. Vad är det som gör att vissa människor orkar simma vidare trots motströmmar och att de ständigt utsätts för stress och påfrestingar? Antonovsky menar att människors simförmåga bestäms av ens KASAM och där för klarar sig olika människor olika trots att floden är den samma. Kasam (sense of coherence) innebär en känsla av sammanhang och är den starkaste motståndskraften för att motverka stress.

Några möten med olika människor idag samt en reflektion över ett pågående skrivarbete gav mig anledning att åter en gång återvända till Antonovskys Hälsans mysterier.

För att själv försöka motverka den stress som brukar innfinna sig på senvåren tänker jag i kväll långsamt sänka mig för några sekunder åt gången i havet vid Havsbadet.

Jag ser fram emot alla härliga dagar i mars då det är fruset på morgnarna och solen tittar fram och värmer på eftermiddagen. Jag har semesterdagar kvar.

Riksväg 8 (igen) med sällskap i bilen

Har suttit med ett skrivarbete precis hela dagen och känner mig rätt nöjd. På kvällen vinterbad liksom så många lördag kvällar förr i vinter. I kväll kändes det nästan varmt. Så har vi också +grader och ingen vind alls. Kvällen avslutades och förgylldes med A-K Saarinens brons på 30 km. Inte för att ber berör mig så mycket men roligt är det ju.

Månskensskidning 26 febr 2010

Så är då den traditionella månskensskidningen avklarad. Något månsken hade vi inte men vi fick en 8 km härlig skidfärd längs ett bra spår med marshaller här och där i skogen. Långa sträckor skidade vi ensamma. Skönt med tystnaden, skymningen, bara ljudet av våra skidor hördes. Efter bastun smakar det bra med ett glas rödvin och dotterns nyinköpta bok Boktjuven. Ishockeyn struntar jag i.

E-möte

Deltar just nu i mitt första e-möte någonsin. Intressant. Kunde vara mycket användbart i mitt arbete dit en massa tid går att köra längs vägen mellan Kstad o Närpes. Vi har gått in för att skaffa videokonferensutrustning i vår men möjligheten till att utnyttja e-möten borde också utredas. Back to möte!

Riksväg8

I morse var det -29.5 grader, precis här, när jag startade resan till Vasa. Vilken tur att jag fick samåka från Närpes. Restiden förkortas avsevärt när man har sällskap. Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur hade styrelsemöte. Denna gång i Gamla Vasa där SOFUK för övrigt har stora byggprojekt på gång. På hemvägen lyssande jag på radio. "Inget annat land i Norden än Finland har brödköer", sade man på radio. I Vasa kämpar man hårt för att hitta en tomt och få ett byggnadslov för hemlösa missbrukare. Projektet möter kompakt motstånd. Man häpnar över människors intolerans. Medan jag kör vidare minns jag plötsligtUlrika Bengts film Riksväg 8. Den gjordes kanske i slutet på 80-talet. Jag minns att jag tyckte mycket om den.Någon annan som minns den?

Kulkurin Morsia

Hon är bångstyrig. Envis. Glad.Lekfull. Vacker och ful på samma gång. Driver mig till vanvett med sin färgprakt. Får mig att bli yr i huvudet. Skulle komma fram emot våren. Vi talade om påsk eller valborg. Hon kom redan idag. Jag tror attKulkurin Morsia får komma med mig till Sideby i sommar. Där är hon bland likasinnade.

Fastlagsnatt

"Om istapparna är långa på fastlagsnatten blir det ett gott lin", ungefär så sägs det i Bondepraktikan. De här istapparna fotade jag på lunchen dagen efter fastlagsnatten. Jag undrar om någon odlar lin här i trakten? Knappast.
Idag steg jag upp klockan sex och åkte med Åsa till Vasa i arla morgonstund. Tidig väckning , ett blåsigt Vasa med över tjugo grader samt det faktum att jag inte vinterbadat på en vecka gör att jag nu är iskall och frusen. Tur att det är fredag och vinterbadarbastun är varm!

Två ljus i fönstret

I går kväll såg jag teaterföreställingen Två ljus i fönstret på Wasa Teater. Det var en mycket stark pjäs. Laddad. Intensiv. Jag var helt utmattad efteråt. Utmattningen var såväl fysisk som psykisk. I morgon skall jag unna mig en utedag. Ladda ur, få distans och fylla batterierna för en ny vecka.

Lördagförmiddag betyder ofta ett besök på Hemslöjds-

gården för mig. Så även idag. Solen tittade fram på eftermiddagen men trots inplanerad skidtur blev den inte av.Däremot en långpromenad med 4bent vän och vinterbad med maken efteråt.

Studieförmiddag.

Steg upp tidigt. Förberedde mig för att arbeta med kursen IT som arbetsredskap genom att koka tillräckligt mycket kaffe. Det går rätt mycket åt av den varan så här morgontid. Veckans tema är att bekanta sig med Google Dokument. Intressant.Men jag är otålig, vill att allt skall gå fort. Inser vilka enorma möjligheter det finns och ser också att vi kunde använda oss av Google dokument inom arbetet i stället för att skicka dokument per e-post av och an mellan Närpes och Kristinestad, vilket vi ibland gör. Tack och lov är det snöyra utomhus. Det är liksom mera tacksamt att studera om det är sämre väder ute. Jag tänker shifta ämne nu.Därav denna reflektion.Det gäller att ha självdisciplin vilket inte är så lätt hemmavid. Men, om jag är flitig nu unnar jag mig en lång promenad på eftermiddagen!

Facebook

Vasa stad öppnar facebook igen. "Vasa stad anser att de sociala medierna främjar nätverk mellan människor och sålunda också informationsspridning och interaktion" (Vbl idag)

Min arbetsgivare, Vasa sjukvårdsdistrikt, tillåter inte att jag läser min privata e-post via hotmail på arbetstid men nog att jag läser de mail som sänds till min arbetsadress när jag är hemma!

Zumba!

I en finsk vävbok läser jag följande:"Isoäitini Hulda Larsson kuoli 50-luvulla.Perin kolme sataa kruunua ja sain valita ajokortin ja kangaspuiden välillä. Itsestään selvä valinta oli kangaspuut.Björkhagein kolmiossani rakensin ensimmäisen loimeni. Räsymattoloimi.Se oli ONNEA!" Idag skulle jag välja som Hulda Larsson! Min bil står ändå ofta på en gata inne i stan eller på skolans parkeringsplats! Förra veckan fick jag lifta in till fullmäktigemötet( ok, det gick bra, jag kom i tid).

Tillbaka till vävboken. Mattorna i boken har så vackra namn! Namn som inspirerar.Hör här! Albertina! Sinisiä aaltoja!Orvokki! Yö ja päivä! Tansssi sambaa kanssani! Kesälintu! Ruusupolku! Jag har också namngett några av mina mattor. Min första långa matta som jag höll på och vävde ungefär samtidigt som tåget körde på min bil (ja, jag fick ha den en dag till Vasa) döpte jag till Det blå tåget. Den följande mattan kom att heta BlueMan. Det var faktiskt BlueMan himself som gick på gatan när jag tittade ut genom fönstret, därav namnet. Den jag nu väver kommer att få namnet Zumba därför att alla mina kvinnliga vänner pratar om det nu, det tycks vara högaktuellet här i stan. Någon gång i vår väver jag Kulkurin Morsia, helt enkelt bara för att det låter som en glad, litet vild matta!

Utan karta och kompass

Jag har suttit hela förmiddagen och försökt strukturera ramarna på min fackuppsats. Det är samtidigt tänkt att den skall utgöra stommen för teoridel i kommande pro gradu arbete i vuxenpedagogik.Det känns som om jag vill säga så mycket men inser att även det jag säger (skriver) behöver en klar struktur för att kunna förstås. Det känns litet som att vandra i en stor skog utan karta och kompass. Skogen är lockande, stundom snårig, stundom tät och vildvuxen. Där vandrar jag litet hur som helst, ibland mera målinriktat , ibland mera på måfå. Vandringen känns angenäm men jag borde nog hitta riktingen, stigen nu så småningom.Jag tröstar mig att jag brukar hitta fram till slut, även om det tar tid.

På fotot ser man en skog där man arbetat,där man utgått från en (skogsbruks)plan och haft ett tydligt mål. Då blev resultatet så här vackert!

Runebergstårtor

Snart är det Runebergsdag. Jag är ingen firare av "dagar"direkt men Runebergstårtor har jag av någon anledning fastnat för. Bakar nog hundra tårtor årligen och delar ut till vänster och höger. Inkommande fredag är det igen Runebergsdag. (Grattis Linus på din 15 årsdag!) Jan,min man, kommer att bjuda sina arbetsgrannar på kaffe och Runebergstårta. De dricker kaffe ihop på lillajul, valborg (kanske inte kaffe då?) och dylika dagar då det finns s.s. en anledninga att träffas och umgås en stund. Nu är det så att i det där gänget finns en f.d. bagare så jag känner en viss press på mig att få Runebergarna att lyckas. Det där med glasyren är ju inte alldeles lätt! Jag kan dela med mig av en hemlighet, ett fattigmanstips från Fredrika Runebergs tid

Strunta i det dyra mandelmjölet och använd i stället skorpmjöl och några krossade pepparkakor.

Hattar i Budapest

Det här fotot gör mig glad. Fotot togs i början på augusti 2007 under en weekend tripp till Budapest. Jag tog det närmast för att inspirera vännen i Gränden som ständigt tovar och har nya projekt på gång.

Fundra

Har ni tänkt på hur bra ordet FUNDRA egentligen är? Då man riktigt FUNDRAR, det är liksom litet mer än att fundera det!

Torsdag kväll

Går en nätkurs/distanskurs som heter IT som arbetsredskap. Läraren heter Andreas och är utbildad klasslärare. Pratar så att jag (liksom barnen) förstår. Ett bra pedagogiskt upplägg om man säger så. Idag har vi redigerat foton och öppnat en hemsida. Jag har länge tänkt köpa eller ladda ner något fotoredigeringsprogram. Det har bara inte blivit av. Idag blev jag inspirerad och det hörde liksom till dagens övningsuppgift. Har länge tänkt öppna en fotoblogg men foton ochtillhörande små betraktelser. Nu blir det kanske av.