Februaritorsdag

Kylan gör att förmiddagens alla tre klienter har uteblivit. Det har aldrig hänt tidigare att så många uteblivit under en och samma dag. Faktum är att rätt få uteblir från inbokade besök. Det är sådant som händer , ändå är det rätt irriterande. Jag är mentalt förberedd för att möta en människa och ta del av hennes tankar och funderingar och så blir det inget av. Som att ladda inför ett lopp, samla och mobilisera energi och fokusera, och så, hoppsan, blir det inget lopp även om man står där fullt laddad på startlinjen. Känns litet snopet liksom.

När jag tittar ut genom mitt arbetsfönster ser jag ett vackert vinterlandskap. Massor med vit snö och en sol som lyser bakom höga tallar. Bländande!Det ser ut precis så som det brukar göra en kall februaridag. Jag väntar på soliga marsdagar då det ännu är så ljust vid 16-17 tiden att man hinner ut på isen eller ut på en skidtur. "Våren luurar bakom knuutin"

Vinterblått

En kväll när jag satt vid mitt skrivbord och försökte arbeta var det så här intensivt blått utanför.Precis mina färger. En kort stund, precis när dagen övergick till afton.

Reflektion

Skulle jag vara bra på att skriva skulle jag skriva en liten bok med titeln Reflektion.

Ladornas landskap

Mellan Kristinestad och Vasa finns det hundra tals lador. Jag upphör inte att fascineras av dem. Funderar på vilka som byggt dem, hur de används, allt vad som hänt i anslutning till dem. Nu används de knappt mer men som står kvar som något slags monument över en gången tid.Denna, på fotot, kollar jag alltid litet speciellt för den fick sig ett ansiktslyft för några år sedan. I motsats till många andra lador står den rätt ensam på Yttermarkslätten.

GLAD IDAG...

Idag är jag riktigt nöjd över att jag på sensommaren vågade ta steget ut och byta arbetsuppgifter! Hade haft samma arbetsgivare i tjugotvå år (22) och de senaste två åren var mycket sega. Nu har jag möjligheten att som idag träffa underbara 9-10 åringar och få ta del av deras värld. Häftigt!

En båt, ett hav och fyra människor

För någon vecka sedan åkte jag med RG-line till Umeå. Hade hört mycket om den färjan, mest negativt. Det var en vacker fredag morgon och litet folk i rörelse. Några ryska chaufförer såg jag i hamnen. Hittade ett litet kabinett i anslutning till kafeterian. Där satt vi fyra människor i fyra timmar. En ung flicka med dator. Hon tittade på film hela resan och varken åt eller drack. En gång satt hon ett tuggummi i munnen. En äldre kvinna med en liten hund. På basen av ett telefonsamtal hon gjorde kunde jag dra slutsaten att hunden var en tik som varit på friarresa till Vörå. Och bra hade det gått.Kvinnan såg fram emot fina friska valpar med finskt blod. Hela resan satt kvinnan och stickade små gula tossor. Till valparna? Till barnbarnen? Den tredje personen var mera diffus. Han läste tidningar, finska och svenska, drack åtskilliga koppar kaffe och gav ett mera rastlöst intryck. Själv tog jag också fram datorn och fick en hel del gjort. Liksom Mr Rastlös drack jag också en del kaffe. Men det var förunderligt lugnt, ja nästan fridfullt, i det där kabinettet. Där satt vi fyra för varandra främmande människor och delade resan och tiden tillsammans utan att tilltala varandra. En slags tyst gemenskap ändå.

Före detta datum utgått

Jag är inte det minsta intresserad av shopping men tycker om att besöka loppmarknander, torg , saluhallar och dylika platser. Den stora saluhallen i Aten, en liknande i Budapest och de turkiska marknaderna är värda ett beök, åtminstone för människornas, myllrets, dofternas, sorlets, upplevelsens skull. Detta lockande skyltfönster mötte jag dock i grannstaden Kaskö idag.