Söndagsfunderingar

Många tankar i huvudet just nu. Hur föra in naturen i det nya familjecentret? Hur ge både barn och äldre en möjlighet till olika sinnesupplevelser? Kunde man låta barn få k ä n n a med händerna på olika strukturer?Var kunde man låta olika typer av lokala konstnärer ha en utställningsvägg/monter? Samtidigt ge alla som besöker familjecentret en möjlighet till att varva ner, koppla av, vara i lugn och ro medan de väntar på sin tid?

Mitt intresse och nyfikenhet för naturen, främst skogen, som terapeutiskt rum innebär att vi har en möjlighet att gå med i ett nordiskt forskningssamarbete kring detta tema. Jag tror på deras forskningsresultat vilket visar att utmattade och deprimerade människor börjat må bättre av att vistas i skogsmiljöer ett par timmar per vecka.Det visste jag väl! Men det måste ju vetenskapligen bevisas. Jag visste också att det är i den glesa tallskogen människan mår som bäst om vi nu diskuterar olika skogstyper. Men strandskogen lär också upplevas som mycket positiv.

Under min studietid fanns inte disciplinen ekopsykologi. Kanske jag inte varit intresserad då heller. Nu finns intresse men finns tiden och orken? Och vilka är "vi" om vi går med i projektet? Skall jag låta skogen vara mitt eget terapeutiska rum och inte låta mig dras in i något större projekt?

Funderingar en gråmulen söndag morgon.