Norge i mina tankar.

Efter fredagens grymheter i Norge valde jag att inte alls läsa tidningar eller se på tv på lördagen. Ibland behöver man stänga av, vila i tanken, ta in det som sker för sig själv.Medan jag satt på stranden tog jag sent på fredag kväll den här bilden. Eftersom det är svårt att i ord uttrycka alla de känslor och tankar som Norgehändelserna väckt får den här bilden stå för mig. En form av hälsning till alla sörjande och till alla som berörs.

Notera att högt över solen flyger en fågel med starka vingar

Söndagsfunderingar

Många tankar i huvudet just nu. Hur föra in naturen i det nya familjecentret? Hur ge både barn och äldre en möjlighet till olika sinnesupplevelser? Kunde man låta barn få k ä n n a med händerna på olika strukturer?Var kunde man låta olika typer av lokala konstnärer ha en utställningsvägg/monter? Samtidigt ge alla som besöker familjecentret en möjlighet till att varva ner, koppla av, vara i lugn och ro medan de väntar på sin tid?

Mitt intresse och nyfikenhet för naturen, främst skogen, som terapeutiskt rum innebär att vi har en möjlighet att gå med i ett nordiskt forskningssamarbete kring detta tema. Jag tror på deras forskningsresultat vilket visar att utmattade och deprimerade människor börjat må bättre av att vistas i skogsmiljöer ett par timmar per vecka.Det visste jag väl! Men det måste ju vetenskapligen bevisas. Jag visste också att det är i den glesa tallskogen människan mår som bäst om vi nu diskuterar olika skogstyper. Men strandskogen lär också upplevas som mycket positiv.

Under min studietid fanns inte disciplinen ekopsykologi. Kanske jag inte varit intresserad då heller. Nu finns intresse men finns tiden och orken? Och vilka är "vi" om vi går med i projektet? Skall jag låta skogen vara mitt eget terapeutiska rum och inte låta mig dras in i något större projekt?

Funderingar en gråmulen söndag morgon.

Aprilsöndag

Söndag är inte min favoritdag precis. Det är liksom sista dagen av helgledighet och den begränsade tiden jag har för allt jag vill göra gör sig påmind. Idag har jag ändå fått en hel del gjort och kan känna mig rätt nöjd. Senaste vinter avslutades söndagen vanligtvis med bastu och dopp vid Havsbadet. I år är de söndagar jag gett mig tid för vinterbad lätt räknade. Faktiskt bara två tror jag. Maken planerar nu avsluta dagen med några dopp i det aprilkalla havet, Själv tror jag att jag far till Hemslöjdsgården och avslutar ett pågående projekt. Kulkurin Morsian pikkusisko heter mattan med grälla vilda färger jag nu arbetar med.Det är rätt skönt att avsluta ett veckoslut genom en meditativ sysselsätting som vävning.

Februaritorsdag

Kylan gör att förmiddagens alla tre klienter har uteblivit. Det har aldrig hänt tidigare att så många uteblivit under en och samma dag. Faktum är att rätt få uteblir från inbokade besök. Det är sådant som händer , ändå är det rätt irriterande. Jag är mentalt förberedd för att möta en människa och ta del av hennes tankar och funderingar och så blir det inget av. Som att ladda inför ett lopp, samla och mobilisera energi och fokusera, och så, hoppsan, blir det inget lopp även om man står där fullt laddad på startlinjen. Känns litet snopet liksom.

När jag tittar ut genom mitt arbetsfönster ser jag ett vackert vinterlandskap. Massor med vit snö och en sol som lyser bakom höga tallar. Bländande!Det ser ut precis så som det brukar göra en kall februaridag. Jag väntar på soliga marsdagar då det ännu är så ljust vid 16-17 tiden att man hinner ut på isen eller ut på en skidtur. "Våren luurar bakom knuutin"

Vinterblått

En kväll när jag satt vid mitt skrivbord och försökte arbeta var det så här intensivt blått utanför.Precis mina färger. En kort stund, precis när dagen övergick till afton.

Reflektion

Skulle jag vara bra på att skriva skulle jag skriva en liten bok med titeln Reflektion.

Ladornas landskap

Mellan Kristinestad och Vasa finns det hundra tals lador. Jag upphör inte att fascineras av dem. Funderar på vilka som byggt dem, hur de används, allt vad som hänt i anslutning till dem. Nu används de knappt mer men som står kvar som något slags monument över en gången tid.Denna, på fotot, kollar jag alltid litet speciellt för den fick sig ett ansiktslyft för några år sedan. I motsats till många andra lador står den rätt ensam på Yttermarkslätten.

GLAD IDAG...

Idag är jag riktigt nöjd över att jag på sensommaren vågade ta steget ut och byta arbetsuppgifter! Hade haft samma arbetsgivare i tjugotvå år (22) och de senaste två åren var mycket sega. Nu har jag möjligheten att som idag träffa underbara 9-10 åringar och få ta del av deras värld. Häftigt!

En båt, ett hav och fyra människor

För någon vecka sedan åkte jag med RG-line till Umeå. Hade hört mycket om den färjan, mest negativt. Det var en vacker fredag morgon och litet folk i rörelse. Några ryska chaufförer såg jag i hamnen. Hittade ett litet kabinett i anslutning till kafeterian. Där satt vi fyra människor i fyra timmar. En ung flicka med dator. Hon tittade på film hela resan och varken åt eller drack. En gång satt hon ett tuggummi i munnen. En äldre kvinna med en liten hund. På basen av ett telefonsamtal hon gjorde kunde jag dra slutsaten att hunden var en tik som varit på friarresa till Vörå. Och bra hade det gått.Kvinnan såg fram emot fina friska valpar med finskt blod. Hela resan satt kvinnan och stickade små gula tossor. Till valparna? Till barnbarnen? Den tredje personen var mera diffus. Han läste tidningar, finska och svenska, drack åtskilliga koppar kaffe och gav ett mera rastlöst intryck. Själv tog jag också fram datorn och fick en hel del gjort. Liksom Mr Rastlös drack jag också en del kaffe. Men det var förunderligt lugnt, ja nästan fridfullt, i det där kabinettet. Där satt vi fyra för varandra främmande människor och delade resan och tiden tillsammans utan att tilltala varandra. En slags tyst gemenskap ändå.

Före detta datum utgått

Jag är inte det minsta intresserad av shopping men tycker om att besöka loppmarknander, torg , saluhallar och dylika platser. Den stora saluhallen i Aten, en liknande i Budapest och de turkiska marknaderna är värda ett beök, åtminstone för människornas, myllrets, dofternas, sorlets, upplevelsens skull. Detta lockande skyltfönster mötte jag dock i grannstaden Kaskö idag.

Utrensning

Under dessa heta sommardagar har det blivit att slappa en hel del. Böcker kan vara en bra metod att varva ner, slappna av och glömma arbete och andra måsten. Senaste vecka läste jag Sofi Oksanens bok Utrensning. Jag hade inte så stora förväntningar för det har ofta hänt mig att prisbelönade böcker, böcker som kritikerna rosat och höjt till skyarna, har jag inte alls förstått mig på eller förstått hur de kunnat nå sådan framgång. Nämnas kan t.ex Alakoskis Svinalängorna. Men Oksanens bok Utrensning var nog något i särklass, en bok som gav många tankar. En berättelse som berörde mig på djupet.En bok jag gärna återvänder till. Läs den!

Skenet bedrar

En dag i början på veckan dök denna vägg oplanerat upp framför mig. Arabia läste jag. Hela området och fabriksfasaderna fick mig att tänka på gamla kaffekoppar och porslin gjorda på 1950-60 talet. I tanken fick fantasin ett enormt stort utrymme, ni skulle bara veta! Starx efter hörde jag att bakom fabriksfasaden fanns ett Arabiamuseum. Följande dag släpade jag litet motvilligt maken med mig dit. Tänkte riktigt insupa den gamla fabriksatmosfären, dricka Presidentkaffe ur gamla kaffekoppar och kanske se någon arbetare framför brännugnen. Ungefär så tänkte jag. Bakom denna vackra fasad fanns hypermoderna lokaliteter i glas och betong. I sjätte våningen fanns konstindustriella högskolan vilken naturligtvis satt sin prägel på hela byggnaden. I museingången vände vi. "Allt är inte vad det ser ut att vara" fick jag åter lära mig. Nog för att jag visste det redan men "förpackningen" gjorde mig grundlurad. Som att köpa gisen i säcken.

Kanonviken

Fotot från Kanonviken i K:stad tog jag i fjol. Kanonviken är en omtyckt plats bland såväl unga som gamla. Bland alla de människor som inte har ett eget sommarställe är platsen guld värd. Det finns inte heller längre så många sk.allmänna platser invid havet som är öppet för allmänheten.Vindmölleprojektet, i den enorma utsträckning, som det nu planeras kommer att innebära att att naturen och miljön aldrig mera blir sig lik. I stället för vackra berg och stormigt hav får vi en betongpark att betrakta. Se på horisonten på fotot. Föreställs dig enorma betongklossar i stället för en oändlig horisont.Men, det är kanske så majoriteten i Kristinestad vill ha det?

Morsdagsfunderingar

Så här på morsdag kan jag inte låta bli att citera Khalil Gibran;" Dina barn tillhör dig inte. De är söner och döttrar av själva livets längtan"

Hemslöjdsföreningen

Blev vald till ordförande för Kristinestadsnejdens Hemslöjdsförening i går kväll. Måste nu begrunda detta.

Valborg

Eftersom maken är en smula rörelsehandikappad för tillfället har vi , i likhet med andra äldre par( ha ha) ,varit ute och gjort kortare bilutfärder under veckoslutet. Fotot från Kilen är stämningsfullt tycker jag. Ett foto att vila i.

Dimmigt

Jag vill slutföra ett arbete. Anar slutdestinationen men är oförmögen att se riktningen. Ser bara stenbumlingar som hinder i min väg. Är otålig och vill ut till sjöss. Saknar sjökort och blir stående på land. Tröstar mig med att dimman alltid lättar. Det har den åtmistone gjort förr.

Gustavsborg

Satt här en stund i kväll för att vila, tänka och minnas. Sommaren 1980 arbetade jag ett stenkast härifrån, på barnpsykiatriska polikliniken. Känns som länge sedan , och det är det ju också! Tänk vad mycket som hänt inom psykiatrin sedan dess, ja inom hela sjukvården. Vårt eget sjukhus , Bottenhavets sjukhus, finns knappt mera. Bara skalet av det finns kvar samt några små verksamhetspunkter, bl.a. min egen, psykiatrin. Denna vår eller försommar borde beslutas vad som skall ske med sjuhusfastigheten. Många i Kristinestadsfullmäktige önskar köpa fastigheten. Själv är jag mycket mycket skeptisk till ett köp. Har varken sett verksamhets- eller ekonomisk plan för ett dylikt köp.Och ingen vet i vilket skick byggnaden är! I mitten på maj ges vi presentation över planer.

Byggnaden på fotot föreställer Gustavsborgs dambad. Den anrika bygganden brann ner för något år sedan men är nu återuppbyggd, och återställd med graffiti som sig bör på ett utebad!

Möte

April tycks vara mötenas tid. Har många möten på agendan just nu. Vktiga och mindre viktiga. Planerade och välförberdda möten och så sådana som kanske inte är så planerade och strukturerade.

Beslöt för en stund sedan att hoppa över ett möte i morgon bitti. Det känns skönt när jag kom till det beslutet. Har tänkt på det hela dagen. I stället kan jag unna mig en hel timme i simhallen, njuta av morgonkaffet och få undan en del skirvarbeten på arbetet.

I morse stod jag inför ett oplanerat överraskande möte. Kolla på fotot!

Lördagsfunderingar

Min vana trogen inledde jag lördagen med att vara på Hemslöjdsgården ett par timmar. Allt material ,alla färger och hela miljön där är väldigt inspirerande för mig. Började med en ny matta idag.Planeringen, att låta sig inspireras av det material och de färger jag har är alltid litet speciellt. Sedan är själva vävningen väldigt meditativ. Jag väver o väver och tankarna far hit och dit. Ofta kommer dyker andra kreativa ideer upp. Som idag, då jag blev inspirerad att fortsätta hemma med en annan uppgift som legat och väntat på mig. Medan jag vävde fick jag nästan dispositionen klar.Hade tänkt ta en långpromenad på eftermiddagen. Också det är mycket meditativt. Men nu snöar det faktiskt!